Det var ett vackert, lekfullt landskap. Dottern, med sitt vitfjuniga huvud, lekte med en stockholmspojke, yngst av fyra bröder. Hon var tre år, mild, lagom social och verbal. Pojken förklarade att han älskade henne, men tillade att hennes pappa var en tölp.

När pojkens egen snobbiga pappa kom och drog iväg med bröderna såg han inte dottern längre. Hennes fråga om ifall hon kunde låna hans fishing lure spel medan han var borta besvarades aldrig.

Sen var det gökotta igen, teatersällskap, Rotaryaner och gåramålare i en salig blandning över hela hemmanet. Det grova trädgårdsbordet glänste flödigt nymålat i mossgrönt. Jag monterade bort en roterande skiva, vacker och genombruten men felplacerad, och gav upp försöket att behärska köket.

Jag landade på trappan i något textilt projekt, som inbegrep exets rostfärgade skjorta. En man smög på mig bakifrån och viskade att han var min hemliga vän. När han började sätta synålar i skjortan och stoppnålar i trappan blev jag förbannad. Märkligt nog liknande han min pappa, klädd i grå kostym.