Jag åker på permission till månen och startar upp en ny tillit.
Satsar allt på morgondagen och slösar bort timmarna.
Låter mig trollbindas av lovande ord om ett kommande crescendo.
Det uteblir. Det mesta uteblir.
Istället dövas den inre rösten som säger att jag ska andas av dålig musik om brustna hjärtan. Det blir tjatigt i längden.
Offrar de sista som finns kvar av dig och hoppas att få tusenfalt tillbaka.
Besvikelsen är total.
Resan tillbaka blir försenad och jag åker fast för uteblivande av biljett.
Hade glömt att det kostar att älska.
Har inget att ge så säljer själen för en billig peng.
Är fortfarande betalskydlig i resten av mitt liv.
Tappar hoppet och får ett förlorat barn.
Jag visste inte att hon fortfarande levde tänker jag och säljer henne med.