Leendet spänns över ansiktet
som en snodd, tills det fårat ned sig själv i köttet.
Huden lär sig läka över trådens bitande,
lär sig läka in stramheten i uttrycken.
Tills den har blivit så ingrodd,
att ansiktet är precis vad det är förväntat att var.
Sminkat med "Janus känslans" dubbelhet:
en blind för framtiden och en söndergråten i det förgångna.