Med slipad sked gröper du i membranet
slevar upp en skopa ruttnande saft

Sväljer glupskt och
hånler i mörkret
skapar dansanta skuggor
mot väggarna
missfärgade och kala

Du spottar mig i ansiktet
resterna av signalsubstanser
rinner nedför mitt anlete
och jag skrattar samtidigt
som jag gråter tyst


Ingentinget håller min hand
stryker den ömt

Han vet hur man vårdar
det som trasigt är



Livnär sig på den som inte vet vad den är