jag är en gudinna i spets
gravid och ömtålig
om några månader kommer en främmande kvinna
att se på när ett blodigt huvud trycks ut ur min fitta

jag kan knappt tala om mig själv
utan att nämna
att jag är gravid
som om jag försöker göra det mer verkligt för mig själv
måste inse att det är på riktigt nu
det finns ingen återvändo
jag ska föda det här barnet

det luktar sött och lite unket när jag går på toa
det har det gjort ända sedan
jag började misstänka att jag var gravid
jag får mer flytningar, alltid vitt i trosan
fittan förbereder sig
på att öppnas, vidgas, slitas itu

drömmer att jag har ett barn
men det är aldrig ett riktigt barn
utan mer en konstig liten varelse, i natt var det något slags grodyngel
som jag knappt klarade av att ta hand om
det flöt runt i vattnet och jag skulle vakta det hela tiden
paniken fanns ständigt där
rädslan att ta död på det man själv fött fram

kan inte ta in
det som händer mig
att jag bär på ett helt eget liv
som tillhör mig men som ändå är sin egen
som kommer att likna mig men ändå inte vara mig
vem är du där inne
vem är det du försöker vara
hur ska jag kunna förstå dig
när du inte talar till mig

magen växer till en melon
men inga rörelser där inne
bara krampen när jag vänder mig om för hastigt i sängen
den sammansatta känslan, att något är på väg att skapas
en hårdhet under naveln
ett människoliv tar form, men allt ser ut som vanligt
jag jobbar, äter, sover, skriver
molandet i livmodern, stramandet,
något pågår där inuti
som jag inte har inblick i
vad gör du där inne egentligen,
hallå,
kan jag få prata med dig?

längtar till att kunna dricka kaffe igen
myskänslan, värmen som sprider sig i kroppen
kicken och det exalterade tillståndet
men det går inte att föreställa sig
det skulle vara som att hälla i sig gift

kommer dödens ansikte att le mot mig
under förlossningen
vem ska jag sträcka mig efter,
hur ska någon kunna hjälpa mig?
rädslorna samlas till en svart varelse
som dansar runt barnet i magen
och barnets rörelser påverkas
blir mer tveksamma, glidande
vågar jag verkligen komma ut,
tänker barnet i sin ännu outvecklade hjärna
du måste våga
hur ska annars jag göra det?