Så jag städade lite och såg till att göra snyggt. Plockade upp fläckarna från golvet och bordet. När det vankas besök är det kutym att plocka undan allt tjafs och gnida allt blänkande så di besökande kan säga till exempel 'å så vackert ni har det!' och tänka på sina egna hem och till exempel sina egna bordsljusstakar som inte alls är gnidna och blänker och så kan besökarna känna till exempel avundsjuka och undermåtenlägenhet och då kan den som bjudit di besökande och själv gnidit allt det blänkande svara 'äsch då!' men på insidan lite i hemlighet känna sig till exempel både mallig och stolt. Såtillvida det inte anställts någon att gnida och göra blankt, då vore det ju upp till denne att känna till exempel yrkesstolthet eller så. Jag hade inte några pengar att låta anställa människor varken till att gnida eller putsa så jag gjorde et själv. När jag gjorde det lät jag radion stå på, den spelade en låt jag tyckte om. Så stod jag och gnolade, böjd över köksbordet och en sutten fläck. Mina öron var stora och röda och jag kände mig som varm i blodet. För att svalka mig i kvällsluften öppnade jag fönstret. Jag tittade ut en stund och tänkte på hur roligt det skulle bli när di kom på besök. Då skulle allt blänka och skina och di skulle säga 'åh så vackert!'