Se de unga
När de växer upp
De lämnar bakom sig alla löjliga lekar
De lämnar i sina rum alla glas de rört vid med sina läppar
I rummen lämnar de glas, men också tallrikar och skålar
De unga, när de växer upp, fäster affischer på sina rums väggar
De unga visar upp allt de älskar
I sina rum
För sig själva
De unga är
I sina rum
För sig själva
När de unga är unga är deras ungdom roten till allt
Ångesten och glädjen
För de unga är lyckan en bisak, ett hinder på vägen, en bakelse på vägen
Se de unga är mer medvetna än de vet om
Se de unga ser sig själva och världen runt dem och sig själva i världen
Se de unga ser allt det finns att se och de blir bländade
När de unga ligger under sina täcken ända tills solen har gått ner
När de unga väntar på stjärnorna
När stjärnorna heter törst och längtan
Det är nästan varje dag
Solen går upp
Solen stiger upp
Solen föds igen (som om den vore en fågel i gryningen)
Ungdomen skrattar
För solens strålar värmer
För den bryr sig inte
Solen
Ungdomen
Går över
Senare kommer skuggan
Då solen går bakom backar eller höga lägenhetshus
Eller gör slut med träden
För att, verkar det som, aldrig vilja vända sig om
Se de unga märker inte av tiden
Se de unga leker med hundar
Se de unga känner när skymningen och dess dagg når deras näsborrar
Melankolin hör till våren och sommaren och hösten och vintern
Melankolin borrar sig in i de unga
De unga namnger inte
De unga beskriver inte vad de känner
De unga uttrycker
Se de unga vet inte att de åldras
Se de unga lever så nära randen
De unga förnekar randen för att kunna leva
De unga förnekar randen så att de ska kunna leva
De unga förnekar för att kunna leva
Se de unga kommer inte till ett avslut
Se de unga kommer för att börja