Ett minne dök upp när det talades om en björn här i trakten.

Min man, jag och mina föräldrar var ute i blåbärsskogen.
Vi hade åkte ganska långt, men vilket ställe det var.

Det var som en fäll av blåbär, har aldrig förr eller senare fått uppleva något sådant.
Mamma plockade för hand, hon älskade det. Gick för sig själv i slänten som var ganska full med sly.

Vi andra plockade med plockare. Men jag stannade nedanför mammas ställe.
Man behövde inte gå så långt för att fylla plockaren.

Sedan gick jag ner åt till bilen med min fulla hink.
Det var ändå dags för fikapaus.

Började plocka fram matsäcken vi skulle inta.
Då kom mamma ner, men det konstiga var att hon gick lugnt.

Jag trodde du var kvar nedanför mig sa hon, jag ropade och pratade med dig.
Sedan hade mamma bara gått några steg neråt, hon kände en stark doft och höll på att kliva rakt i alldeles färsk och rykande björnspillning.

Det slutade med att vi höll oss nere vid bilen.
Vill tillägga att vi inte såg björnen heller, men den hade varit nära mamma.