Hitom.Ditom. Finns inget
att slita sig tillbaka till

I Dåtidens krossade Näckros sjö

'
Som ett förrymt flöte
guppande i vassen

Och en vedbod fylld
Av erfarna minnen

Med en ägaren
Som ligger sjuk i sin
Säng, och aldrig kommer
Tillbaks. ..

Där inne
på en vägg
Hänger
En Ikonbild av ditt
Förskönade Ansikte

Vad gör den där?
Vad har bilden för rätt
att
Hämta in en
Främmande
Historia

Fram och tillbaka
Far tyllgardinen
Av saknad..

En son har lämnat detta
Hus. Och kommer ej
Tillbaka förrän fadern
Är borta

Och inuti vart
Hjärta finns
En liten pöl

Där guppar
I väntan

Ett förrymt
Flöte i en Solstråle av
evighet

Att du skall
Förlåta dess existens

Att du skall
Förlåta dess existens

Utan att vända
Dig om. Och kräva en vals
av onödiga ursäkter

I den historia du befinner
Dig mitt i. Utan att veta
Varför

Smaragd skimmer
Inifrån din skattkista

Det är allt Du har att ta del av
Utanför finns bara Skuld

Och Urd som för länge sedan
Flyger bortom denna horisont

Men Du kan ju alltid
Promenera omkring
På Vaksala stentorg
Stå på ett ben och
Ropa. Krax!

Det kanske inte hjälper
Med det får ju alltid
De andra att Tänka på
någonting annat.

Man ska antagligen inte veta allt
Det är bara att försöka leva vidare,
Med rätt sanningshalt i blodet
Ändå.