Redan medlem?
Logga in
|
Ur "I hundarnas timma"
Hon skulle aldrig få förgäta"Stämningen var trolsk på ett sätt som den bara kan vara högt uppe i norr. Det blåa halvdunklet målade fram skepnader och former. Sinnena skärptes och XX kunde känna nattens lockelser mot huden. Hans näsvingar vibrerade av den svaga doften av harsyra. Någonstans gav hundar skall. Genom skallet hördes en kvist brytas. Det var kanske en hjort, eller eventuellt en räv. Älgarna var för klumpiga och de andra djuren oftast tillräckligt försiktiga.
Prosa
av
Mia Bergenheim
Läst 503 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2016-05-25 18:30 |
Nästa text
Föregående
Mia Bergenheim |