Det bodde en stor sorg

och skam

över det annorlunda

det som ändå var hans finaste

något han inte kunde

eller av andra

inte tilläts

förstå...

"Hon höll honom,

gråtande i sin famn

och bad tyst till sin gud

att få axla hans

börda"                            

Ty avsaknaden

av samma

som alla andra,

smärtsamt hånande

överskuggade glädjen

och försökte kväva den unika

helt underbara

som han faktiskt var

och kanske egentligen ville,

fast inte vågade

men ändå borde

fått vara