Först brast vi i skratt

men sedan kom

eftertanken


Kanske Gud vill

ta hem mig?


"Nej" sa min vän

i norr skrattande:

"I himlen behöver

du inte skorna"...


Då kom ett annat

bevingat ord till mig

från Johannes tio


"ingen skall rycka dem

ur min (Guds) hand"


"ingen kan rycka dem

ur min Faders hand"


Lugnet och friden

inom mig var tillbaka...


Jag är i Guds hand som

räknat mina hårstrån

och inte låter en sparv

falla sin vilja förutan

Matteus tio...