Åter på svensk mark efter femton underbara dagar på ön Mallorca är det många intryck som skall smältas.

De flesta av oss förknippar Mallorca med enbart sol, bad och nöjesliv – förvisso är det till viss del så – men man får inte förglömma att det finns många underbara platser att besöka på denna ö om man inte känner för att varje dag ligga vid stranden. Under våra femton dagar gjorde vi två heldagsutflykter, förutom alla långa promenader efter den flera kilometer långa sandstranden invid Medelhavet.

Den finaste turen som jag i detta inlägg tänker delge er var resan till Valldemossa, som är ett utmärkt kulturellt utflyktsmål som ligger i bergskedjan Tramuntana, som i övrigt finns med på UNESCOS världsarvslista, och vars högsta topp är ca 1.500 meter över havet.

Byn ligger inramad av höga berg och djupa dalar och har en ofantlig vacker grön natur. Massor med underbara blommor och fruktträd gör resan till ett oförglömligt minne. Tror aldrig jag på samma gång sett så mycket apelsin och citronträd fullkomligt digna av frukter, för att inte tala om alla olivträd och mandelträd.

Olivträden kan bli mycket gamla, och det finns dokumenterat att de äldsta träden kan vara upp mot 1000 år gamla och ändå ge fina oliver – ju äldre träden är ju bättre kvalitet på oliverna.

För att återgå till Valldemossa vill jag påstå att det är svårt att hitta en mysigare och mer pittoresk by än Valldemossa. Med sina smala gator och gränder slingriga vägar, vackra stenhus, caféer, gallerior och butiker kan man enbart njuta av den underbara atmosfären.

Vi strövade runt i den gamla delen tillsammans med en mycket påläst guide, och avslutade besöket med att fika på ett av byns caféer med en kopp kaffe och en ”coca de patata”, som är en söt och spröd potatisbulle som finns överallt i byn och som har en egen historia kring sig.

Det som kanske attraherar människor mest är det gamla klostret från 1200-talet, och museet som byggdes för den polska kompositören Fredric Chopins ära – efter att han spenderat en vinter i Valldemossa året 1838 – 1839 p.g.a sin TBC. Med sig hade han den franska författarinnan Amandine Aurore, mer känd under pseudonymen George Sand. Hon hade sina två barn med från ett tidigare äktenskap. Sonen hade lungemfysem så även han behövde därför en hög fin luft att andas.

Befolkningen i byn uppdagade snart att Chopin inte var far till barnen samt att paret inte var gifta – vilket på den tiden var en skam, och gjord att paret helt enkelt frystes ut av lokalbefolkningen, paret gick skilda vägar och George Sand återvände till Paris varifrån båda hade kommit tidigare. Mycket mer finns att berätta om detta förhållande vilket i sig själv är värt ett eget inlägg.
Efter besöket i Valdemossa for vi så vidare till den lilla byn Port de Soller där vi åt lunch invid hamnen i den lilla badorten. Sedan åkte vi vidare i en gammal spårvagn såsom de såg ut för just 100 år sedan med träbänkar och övrig dåtida inredning, i 5 km upp till den lilla staden Soller.

Efter spårvagnsturen tog så tågturen Soller – Palma vid. Vi for genom ett vidunderligt vackert landskap som måste upplevas. Tågresan tog närmare en timme och vi for genom tretton tunnlar varav den längsta var 2,7 km lång. Det var främst längst denna väg som vi såg det enorma hav av fruktträd som intet för intet kallas Apelsindalen, därtill alla djupa dalar och höga berg – en tillfredsställelse för alla sinnen.

På sen eftermiddag tog oss sedan bussen vidare hem till vårt hotell i Can Pastilla och en oförglömlig resa var till ända – men minnena återfinns i flera hundra foton.