Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
fyra år gammal


Maskrosbarn

Jag ville fly ut till skogen, till ingenstans
så som du gjorde var gång det tog emot

Jag ville få dig glad igen igen och igen
så jag hittade ett sätt som fungerade

Jag ville veta när du bara försökte va stark
så jag var alltid skeptisk mot precis allt

Jag ville skydda dig då du var helt ensam
så jag grät varje gång det skojades om dig

Jag ville vara allt det som tagits ifrån dig
så jag misslyckades om och om igen

Jag ville stå på egna ben för första gången
så du sa okej fast det egentligen var ett nej

Jag gör det än idag, halvt, ångestfyllt.




Fri vers av Mirja Johansson
Läst 362 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2016-11-21 23:13



Bookmark and Share


    Orkiden
Vi maskrosbarn , det är en prägling som aldrig går ur en där har vi många olika tunga ryggsäckar att bära.
Riktigt sorgligt...men det går att leva med den parrarelt så länge vetskapen om den.
Så kan ni medvetet stävja den, då med åldern vet vi att nyckeln till befrielsen att stå på för sig själv är att lära sig säga Nej! Nyckeln till att använda sin energi riktad till sig själv inte ge den till andra hela tiden.
Genom att alltid säga Ja!
Kramar!
2016-11-22
  > Nästa text
< Föregående

Mirja Johansson
Mirja Johansson