Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kampen mot dåtiden


Kroppen skakar frenetiskt i otakt
samtidigt som jag flyr fram och tillbaka i sängen
samtidigt som hela sängen blir svett och tårar

Ögonen gråter ur sig sorgen
och lungorna kvider ur sig lugnet
och hjärtat skriker ur sig fattningen

Jag målar små små ljud ut i rummet
för att tårarna inte räcker till och
för att inte visa andra hur illa det är

Inatt kände jag inte att jag ville dö,
jag kände bara att jag inte ville leva.

Kampen mot dåtiden.




Fri vers av Mirja Johansson
Läst 257 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2017-03-27 23:26



Bookmark and Share


  S.A.I. Steve Lando VIP
välbespeglad i känsla som ord
2017-03-27
  > Nästa text
< Föregående

Mirja Johansson
Mirja Johansson