Genom tidens kalejdoskop:
ett gammalt hus i sten med klätterrosor
pianotoner sipprar ut
genom vidöppna fönster
en bekant melodi på cello
fyller mig med eufori.

Barndom: hjärtslag med orkesterklang
cellovibrationer i mina ådror
barfotadans på soldränkta stentrappor
evig musik i mina porer.

Barndom: bekanta penseldrag
i uppåtgående spiral
dagar utan början och slut
tidlös svävande
kosmisk närvaro i expansion.

Genom tidens kalejdoskop:
ett förfallet hus med vissnade rosor
tystnadssång på ett ostämt piano
barfotadans på rostaggar
blödning och smärta i repris.

Barndom: eufori och nostalgi
hjärtslag med orkesterklang
dagar utan början och slut
tystnad i uppåtgående spiral
kosmisk närvaro i expansion.

© Laura Popa 2016

Dikten ingår i diktsviten "Kärlek är allt jag har", Adagio förlag.