Han hade seglat
För om masten

Nu var han bara
En havrerad Sneseglare
bland Havande kvinnor

En Vaktmästare som
Gick omkring
med
Landstingets vita rock
bland
Olika stormande skådespel

Mellan ofödda öar
som skulle Uppstå
Med födsloskrin
bredvid hans närvaro
Och
En del kanske leva
Upptill hundra år

Han saknade inte Havet
För det bars fram
hela tiden
av förlösande kvinnor

En enkel sjöman
som funnit sin frid

I ett Sommarjobb
Från början och sedan
Blivit fast

Bland landkrabbor
Och trivdes där.

I skapelsens födslolagun
som en fisk i vattnet