Kan inte
Vill inte
Kommer inte 
någonsin
Acceptera 
det som synes vara
mer regel än undantag 
för så förbannat många ...

... undantagen är ju förstås
sådana som dig som läser det här
och så självklart jag ...

Det som är möjligt
är just på grund av
att det så är
fullständigt omöjligt ...

... eller så 
blir det omöjligt
med liten eller
nästa ingen ansträngning ...

Det omöjliga 
är däremot inte blott möjligt
utan rent av näst intill
oemotståndligt lockande
just på grund av sin omöjlighet ...

... kanske för 
att insikten om det omöjliga
skänker trygghet
och minskad sårbarhet ...

Som om medvetenheten
om att det inte är för evigt
utan en dag kommer att ta slut
skänker större frihet 
till att släppa alla spärrar
och ge sig in i det utan förbehåll
eftersom det ej kommer 
att göra lika ont
om man ur relationen kastas ut ...

Tänker lite som så
och undrar stillsamt
hur många goda existenser
som i dessa processer 
bryts ned, förslösas
och till slut förgås ...

Begrundar jämväl
hur det påverkar vår förmåga
att skilja på 
vad som är möjligt
och vad som så är ej ...

För mig finns inga tvivel 
om vad som är vad
och när det kommer till
den äkta kärleken
så vet jag med säkerhet
att den såväl finns
som att den är möjlig ...

... ty det berättar
känslan 
du som är ämnad för mig
får mig att känna
när du är nära tätt intill mig ...

Den känslan
kan få mig till att göra 
det till synes mest omöjliga
fullt möjligt ...

... eftersom 
jag jämväl 
så ock är ämnad för dig ...

Men under tiden
får jag bekänna 
att du fattas mig ...