Trots skyddskängornas femtiotvå
vajar kroppen som en nationaldag
huvudet knycker i märkliga impulser
två meter och fyra centimeter ser ut över ledet
Klipp-Lennart
Jocke från pressen
Tobba-förskott
Jens svetsrökssura ansikte, droppande av sot
alla väntar vi att få vända upp mot rännorna
och låta slavansiktena sköljas bort
”Ideal du Gauze i tredje!” ropar Peder
”Säker spik om den håller sig på bena.”
”Klart!” Ringar jag tillbaka
och styr ner travprogrammet i den svårt svedda overallen
klockan är nu fem sekunder och tolv minuter över fyra
två-noll-fyre-Axel slickar runt ännu en Rolling
och äntligen doppar så Karl-Arthur kortet
och inom två minuter
har hela skiftet stämplat ut
helg
det där som sedan måndagen hängt
genom de rektangulära fönstren
dagarna, som aldrig riktigt lyft
men nu styr Edor på kvällsskiftet traversen över balkarna
en kolfiberelektrod fräser förbannat
den gråa röken stiger mot en vilsen skata
medan jag hör slaget punktera mitt pris
och jag ställer det gula kortet mot den gröna tavlan
som en tussilago skiner nu anställd 2086 helt hastigt
ingen vet hur det blir på måndag
med mig,
Elin,
Axel,
och hans blåflimrande sken
om det slängs vid balkarna
eller om det stannar kvar
där badkarsvinet jäser
och femtiotvåorna trippar förbi
och jag säger: ”Ja, trevlig helg då, norsken”
och han knäböjer
rättar till skidglasögonen
sätter iväg nerför backen med ett högljutt sus
och med ett norrländskt: ”Schooop…”
trycker han iväg, precis rätt, vid kanten
sträcker på sig och färdas fullkomligt stilla
medan ett lämmeltåg av sot går mot ljuset
och jag skrattar och säger: ”Flyg…Flyg norsken!”
vi syns när femtiotvåorna tar mark