Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Vi vandrade nog aldrig på samma mark, även om vi tyckte att vi gick tillsammans. Då hon hoppade på mjuka stenar, skar jag mig på vasst grus. Hon vadade i porlande bäckar och jag stred i vilda forsar. Och vi vandrade nog aldrig under samma himmel


Hennes facetter

 

Jag hade en syster en gång som inte alls var lik mig. Inte egentligen. Det var lite spännande med henne, för hon hade en sån där lyster i blicken som människor inte glömde. En sån person var hon, som fick många att vilja lyssna mer på hennes skratt och se henne, bara följa, för hon hade rörelser som ingen kunde förutse innan de landade.

 

 

Jag hade ett liv där en gång, men det försvann plötsligt. Där hade jag en syster som jag var otroligt fäst vid. Vi levde tillsammans med våra känslor ihopflätade, försökte lära av varandras erfarenheter. En verklighet kan egentligen te sig på en mängd olika sätt och vi brukade jämföra om nätterna. Hon målade drömmar i olika grå nyanser och jag ville dela med mig av alla lysande akrylfärger, men hon var fast vid kol och blyerts.

 

 

Min syster levde i sina egna sekunder och var aldrig orolig, för hon gjorde enbart det som behövde göras och såg inte mer än det som behövdes se; flög med vinden i kläderna över ängar där hon plockade grässtrån och jagade humlor, tog små stigar rätt in i skogen där skuggor mönstrade marken av blåbärsris och barr. Sjöng utan ord med fåglarna och sprang efter rådjur tills hon var vilse, men älskade det mer för varje gång. När vi lekte med drakar var jag alltid rädd för trädens grenar eller för att den skulle störta ner i marken, så hon lät mig se på.

 

 

Hon hade ett sätt som fick folk att fundera. Sa saker andra inte tänkt på tidigare och det gjorde att de gärna ville lyssna mer. Men min syster var skygg. Det syntes i hennes blick när hon tvingade sig in i ett rum fullt av folk. Hon hade en idé om att människor kunde se in i henne om hon tittade dem för länge i ögonen. Därför pratade hon gärna med horisonter och det såg ut som att hon lyssnade till väggarna. Jag tror att vissa blev ledsna av det, men kanske lärde de sig till sist, om de bara gav henne en chans. Ord hade en speciell betydelse i min systers liv, men det där med känslor var ett mysterium och hon förlorade sig själv i andra; svävade ur sin egen spegelbild, det gick inte att hindra.

 

 

Jag begrep aldrig hur hon kunde gå upp så mycket i ögonblicken och leva i ruset, tror inte tid och mellanrum existerade för henne. För hon kunde upptäcka meningen med varje litet andetag; som ett barn och kanske mest för att hon inte själv såg åldrar. Det var en begåvning att se varje människa, utan att generalisera och plocka fram fördomar. Jag klarade aldrig själv balansgången. Hon sa en gång till mig att det var underligt, att jag envisades så; bad mig att ta saker för vad det är, inte mer och inte mindre. Se, tolka inte. Men jag kunde inte ta in hennes typ av kommunikation, för hon glömde ofta bort sig bland raderna.

 

 

Jag förstod aldrig poängen med att tänka sig trött eller öppna hjärtat på vid gavel; att släppa in livet i benmärgen var något jag aldrig kände att man borde lära sig. Jag tyckte att livet fanns i mig och inte där ute. Hon lärde sig inte känna smaken av skönhet; gjorde i stället tusen nålar på sitt eget förstånd, för att bevisa att hon kunde stå ut. Stå ut med allt som hon trodde fanns.

 

 

Jag avundades hur hon behärskade att fokusera sin energi, på det som var viktigt för henne. Men hon hade ett besynnerligt sätt att ge bort känslor, slösa kärlek brukade jag kalla det. Jag vet inte hur andra tolkade henne under dessa stunder. Min syster var naiv och hade lärt sig fel sätt att ge och få bekräftelse. Det var en form av känslokopiering, vilket kunde misstolkas. Hon kröp nog in i hjärtat på en del, utan tanken på det. Men önskningarna var precis samma som alla andras, hon visste bara inte hur man använde sig av känslor i ett samspel.

 

 

Hon tänkte för mycket och det var tankarna som kvävde hennes emotioner. Tankarna kunde göra henne väldigt frånvarande och egentligen var det motsägelsefullt. När jag såg henne var det som om kraften sögs ifrån kroppen. Ingen annan kunde se. Rädslan för allt hon trodde andra såg, brukade spela elaka spel med tankarna och det slutade ofta i förvirring. Det syntes att det var svårt för henne att få luft bland mycket människor och därför lärde hon sig att hålla andan. Man kunde se det när ögonen stirrade och hela kroppen spändes, det var då hon sakta stelnade och blev kall.

 

 

Jag tror hon har det bättre nu. Alla som jag själv, passar inte in i det skiktet av existens. Fast jag saknar henne. Nätterna kunde ha lärt mig allt, men jag slarvade bort chanserna. För jag blundade då hon pekade och envisades alltid med att se gråfärgade moln, men försökte trösta henne under nätter då polstjärnan inte lugnade mina tankar.

 

 

Det är lustigt hur syskon kan fungera olika. Som barn älskade jag att flyga med drakar, rusade fram med levande rosor på kinderna. De skrapsår som alltid fanns på båda knän vittnade mer om glädjen än smärtan. Jag var ett barn som vågade. Då draken svävade mot himlen stod jag och såg hur svansen fritt dansade omkring, såg hur vackert allt kunde vara om man bara ville se och jag försökte ge det till henne.

 

 

 

 

Visst längtar jag efter min syster ibland, men jag saknar inte den tillvaron som jag förlorade. Jag lever.

 

 




Prosa (Novell) av Marlene Anna Linnéa
Läst 2849 gånger och applåderad av 1 personer
Utvald text
Publicerad 2006-05-08 20:57



Bookmark and Share


  Spagazz
Suveränt. Jag tror att det här är det bästa jag läst.
Bra jobbat.
2010-02-04

  stefan.g
I skuggan av andra skymmer träden marken.....Livets oförutsägelse kastar ibland ljus från det man minst anar. Denna dikt kastar ljus över en hel omgivning. Där det sociala samlivet i sin gemenskap väcker frågor, väcker känslor om systerskap och mycket mer....Denna ihärdiga iaktagelse om en syster, om en livskamrat. Om ett liv i skym undan, men ändå sådär plågsamt i centrum där blickar riktas, tolkas och misstolkas. Himmlen färgar steg under en och samma regnbåge, kan i denna text kännas, men i allt skiljer det sig ändå markant. En obekvämhet, ett gehör där strängar inte finns att spela. Livs sprudlande liv som rinner ut på torr sand i fin krattad gång där varje sten till trots funnit sin plats. I ett töcken av ovisshet och kanske glömska, kramar dessa systrar ändå varmt omvarann......Dessa tankar väcktes inom mig, beundransvärt att skriva ned något som det jag nyss läst. Det famnar inte bara en text utan så mycket mer.....Bra skriven!!! Tack för läsningen......
2007-08-18

  Dilsewat
Har nu läst en del från dig!
En tankeväckan värld du bereder ut,
framförallt får man sådana intryck
som lärorikt tas emot.
2006-12-22

  Jessica Ewa
Ord av en mästare.
2006-08-30

  Patrik Valler
Känns som en prolog till något...när kommer fortsättningen?
Jag brukar hålla mig från ren possetiv kritik, men kunde inte finna något negativt med denna novell. Den fångade in mig inom ett par sekunder och höll mig intresserad från början till slut. Den väcker känslor och funderingar. En klar femma. Härligt stilgrepp också.
2006-06-12

    pappa micke du vet...
Man slutar inte att förundras av ditt geni...

Jag är ordlös...
2006-05-31

  Sebastian_
Vad finns där å säg som redan inte sagts…

Läste häromdan ett citat eller något om att man inte behöver oroa sig för perfektion, för man kommer ändå aldrig nå det.. Din text får mig att tveka, för den fyller mig med allt det där alla blåögda drömmare talar om, det rena, det bortom förnuftet…
Vet inte om det är upplägget, eller faktumet att det är så mycket ”du!” som gör mig så sentimental.. Är nog en blandning, som du så magiskt fusionerat, för det är verkligen det mest träffande jag läst här.

Upphör aldrig vara den du är, för där finns verkligen ingen annan som står på tur, till att ta platsen som ”du”!
2006-05-21

  Daemon
Ja, den här poesi-novellen är sjukt bra skriven. Fantastiska referenser och metaforer som får mig på knä. Ingressen ska vi inte tala om.. den är ett poetiskt mästerverk i sig.
2006-05-18

  Propella
Åh... tusan! Den här... den här... den här är helt enkelt oemotståndlig!
2006-05-15

  K*
oh , ja som alla de andra som har komenterat denna text , så tycker även jag att detta var väldigt fängslande och väldigt väldigt bra !
2006-05-14

    ooskar
Du...Jag är helt stum! Vet inte vad jag ska skriva. Men det gör jag ändå. Vacer novell, skriven på ett fantastiskt, vackert sätt. Tack! Det var en fröjd att läsa!
2006-05-14

    anakin
Jag tyckerom att läsa den här novellen. Du beskriver mycket skickligt två olika personligheter. Även naturen och dess inverkan på er. Många bilder dyker upp i huvudet på mig också såklart. De är till och med tydliga.
2006-05-14

  Trubbel
den här får mej att tänka en hel del. och känna en hel del, känna massor stämmer nog bättre! du lämnar frågetecken och det är bra för då kan man som läsare se det på olika sätt. allt beror på vems ögon som läser det.
jag känner igen mej och känner mig verkligen berörd. en mycket fin text, den är fängslande och sorglig, men helt underbar :)
2006-05-10

  Christer
Kul att få läsa en lite längre text av dig och jag gillade det här greppet...den här formen. Så som jag tänker är det två personer som växelpratar...en minns tillbaka i kursivt o den andra i...öhh...inte kursivt. (men jag tänkte oxå att det kanske är EN person som minns två sidor av sig själv)
Jag tycker att det inte allt är helt lätt att hålla isär dom, framför allt när de inte bara beskriver den andra utan också börjar beskriva sig själva...men det är inget problem.

Du lyckas verkligen etablera texten i mig...när jag läst klart är det svårt att inte fortsätta tänka på dessa systrar...och varför de nu är skillda åt...vilket är jättebra att du inte avslöjar.
2006-05-09

  Dan Linder
den här tog mig med på en varm-kall resa som jag inte hämtat mig ifrån. Och du - detta är inte en novell, utan en bok. Du målar så många bilder, drar i så många nervtrådar att jag får lust att läsa mer om det du skildrar.
Bravo!
2006-05-08

  nicklas ekström
vackert sorgligt tänkvärt och bara så där ... fängslande ...
2006-05-08
  > Nästa text
< Föregående

Marlene Anna Linnéa
Marlene Anna Linnéa