... som jag känner
är den som är
ämnad för mig ...

... prövar mina sinnen
men är likväl
ej tyngre 
än vad jag mäktar bära ...

Ber stillsamt blott bara
att väntan ej blir 
till annat än ljuva minnen
från ett nu
som hunnit bli ett förgånget liv ...

Älskar och vill dig
av hela mitt hjärta
och i djupet av min själ ...

Men vi blir ej
yngre med tiden
och förutan
att få känna dig
nära tätt intill
även om det ej
blir så ofta som jag vill ...

... är det ej
den saknade sinnesfriden
som jag allra mest
oroar mig för ... 

... utan än mer
att jag den dag du väl
kanske vill komma till mig,
vare sig jag det vill eller ej,
helt enkelt ej finns kvar
för vare sig någon annan eller dig ...

Om nu ej
någon som vill mig mer
och visar sig vara mer ämnad för mig
någonstans längs vägen
lyckas bryta ner
min obevekligt hoppfulla väntan på dig ...

Men det känns 
synnerligen osannolikt för mig
efterom jag älskar och vill
hela dig som så innerligt fattas mig ...