Minns hur han tog till orda. Och kunde utländska språk. Att han duschade i kallt. Att vi kokade gröt och N. strippade. Och försvann ur historien och ångrade sig redan nämnvärt.

Minns du att det var jättekallt inne på nattklubben som hette Nana för ett fönster var öppet mot gatan som om det var självklart, att det skulle vara så. Så minns du det, att alla satt och tittade ner i sina mobiltelefoner i denna kyla, utan att prata.

När jag kom ut från den nattklubben hörde jag sirenerna. Och släppte tag om ratten, gjorde chauffören. Ett uppdaterat gammalt nummer. På hotells café, stadsflickor hoppar upp i hans famn.

Ringer henne och frågar. Vem var egentligen sirenerna menade för? Anna säger fortfarande att personen inte har lust att berätta om detta, för det är ett armod. Det var på grund av saker som hade förlagts ut mot restaurangen som vette mot havet. Men att jag inte skulle sluta vara så nyfiken. Och helst inte berätta åt någon vad som var sant och vad jag hörde sjungas.

Vad som var bakgrunden i det hela. Vad jag måste ändra. Innan det är för sent att ändra mig själv till det bättre. Av olika orsaker. Öppna ögon kunde se orättvisorna som fanns. Siri sade att hon var utsatt för honom nu igen. Eller fanns ingen förlåtelse. Inga svar. De dröjde.