jag har mina sprickor

ända in i grunden,

ont när jag andas

men ibland skickar ni hjärtan

också åt mitt håll

som lägger en arm om axeln,

en smekning mot pannan

eller en handhållning

jag är så oändligt trött

på att ställas till svars

att jag har slutat

att ställa mig där

någonting med barndomen,

någonting med livet

att hitta värme där den sprids

och inte akta

jag kommer nog aldrig

att vara rik

om jag var

skulle jag bjuda på champagne

eller solstränder

nu får ni hjärtan istället