Sol på morgonen och ett moln jag pekade ut. I en dröm ska jag hem med bussen. Norna-Noomi ett mystiskt djur. Bohemian Rhapsody. Och alla var dumma i huvudet, sjöng Winnerbäck. Om Höga Tatra där man kunde springa med hunden naken sånär som på trosor.

Hör på radion att tjurfäktaren bites ihjäl. Under båtresan satt jag i ett hörn och såg någon ung. Vi går troligen ur fören på båten på bildäck. Dricker vid en busshållplats. Bussen stannar länge i hamn. De körde snurrebåtarna in i gapet på båten, det såg klaustrofobiskt ut där inne.

Måtte jag inte bli instängd efteråt. Och prata. Jag blir förbannad, jag blir rädd, rädd för att du skulle lämna mig och oroa. Men det är bäst så nu.

I Vltava badade unga kvinnor som var flickor, en hade mintgrön våtdräkt.  Men det sitter ett par på bussen som inte säger ett ord till varandra. En helt annan väg visar sig för mig, jag tittar på som trollbunden, platser jag aldrig någonsin hade sett nära Jan Hus-kyrkan en helgdag. Resan kostade mig bara 3,50. Jag gick av vid ortouszka väg och gick från Handels med väskan till white on black, då regnade det förstås, som var utlovat.

Kommer ihåg att hon var hetsig, den unge redaktören nog äldre än henne men från samma decennium. Så var kvinnans resa på 24 timmar rygglagd. Bil med stor hund, hon hade normalstora och spanade. En man kommer med en verktygslåda. Vad pågår? Klagade nästan aldrig på sitt liv. Men de kunde ha en diskussion tillsammans, och lösa det här. Men de behöver inte vänslas.

Vill du inte ha min omvårdnad? Jag vill hjälpa dig. Kolla hur fridfull hon ser ut. Irriterande barn ropar och skjuter vatten och jag stängde fönstret. Barn bygger stenar vid min portdörr och står kvar när jag kommer tillbaka.

Kom hem med många rödmärkta varor. Är här och talar i telefon i en sorts halvtrans. Men åt inte något förräns på kvällen. Jag antar att alla berättelser handlar om förförelse. Om jakt och sinnenas villebråd. Inte vill jag ha någon just nu. Tiden är knapp. Alla de här sakerna jag måste göra. Jag har handsvett idag. Är nervös får man väl tillstå. Och med de svettiga händerna känner jag på ett par bröst men då blir hon avtänd, förståeligt. Men jag tycker att hon inte har tvättat sig på ett tag. Kan det stämma? Jag vet inte. Hon förnekar att det skulle vara på det viset.

Kinesiska modeller av krokisnitt som en skänk från ovan som pratar med sina pojkvänners respektive. Hon läser alltid den tidningen, den är bra. Men nu hände idiotsakerna snabbt. Ännu ett förstört och försakat lakan. Dörren är öppen till butiken och vi ska gå.

Så detta ösregn håller jag mig från, vänder på kosan. Brevbärare med nyheter till Miss Helsinki. Båda familjerna och deras barn blev antastade till slut av honom. Men efter att det hade hänt gjorde vi en hel del av våra små pytteliv: tre saker närmare bestämt, tre personer i våningen samtidigt älskande. I samma säng, rullgardin drogs ner. Sängar delade på tre som madrasserna i detta land. Våra blöta hår och svettränderna.

Jag mådde litet illa efter. Badturen var svalkande och skir. Städade undan ruset och begären för en lång tid. Hade ont i huvudet och struntar förmodligen i att ansöka om medborgarskap. Våra utseenden spelar ingen roll längre, det är mörkt och kväll. Tandkräm. Motor. Servitriser från caféer i det privata. Och mirakelkuren att moln snabbt vandrade.

Jag blev otroligt trött och såg inte mer av dem. Det är vad deras kroppar egentligen är till för och det vet de. Darrhänt läste jag Lenas vykort dagarna efter med flera besked, flera år av vargminne, mitt förorsakande var också hennes.

Hon var lika trött på det här som jag var. Inbjudit till danser så dansa. Men hur länge? Mycket överensstämde i de här somrarna. Nunnor, dit jag själv räknade mig, nattsittningens enda gäster. Och låga ljudet från parlofon utan förmåga. Som aldrig visar upp sig, som inte överlåter, vägrar våga och finnas. Hur usel och liten man kan känna sig. Mindre värd. Jag blev inte sedd av dig så gick till någon annan som var på annan nivå, har sitt partikvarter på hemlig adress, fångade mitt intresse, han gick dit. Det var som ett förbjudet tarotkort.

Överfölls av hans musiksmak som var soul, själens musik. Han hade mycket själ och respekt för andra människor.

Han frågade, kan jag ringa dig ibland som en sångröst?

Sprutade passionsfruktsdoft på kläderna på sommarsemesterns sista dagar, klippte av mittbenan på håret så att det skulle motverka de hatiska blickarna, huvudskakningarna. Inne i lanthandeln försåg han sig med mullbär och menthol. En obemannad loppisaffär med böcker där man skulle betala i en springa, han ville inget ha, ett mycket mindre rum än det var i lanthandeln men det visste han väl förtjust över att vara i sin hembygd. Han hade förskansat sig och försett allt, det var inte fråga om annat, nästan i aggression på förhand för hon ”såg sur ut” klädd i rosarött cyklande med sin partner från prasata ostrava, pratade rotvälska och tittade på sin karta. För han sökte en medhavd cigarett.

I café satte de sig i ett hörn (och han satte sig i bättre hörn så att han skulle slippa se). Han såg i stället ett tjejgäng vars jargong han förstod, så ställde kvinnan ner väskorna i bussen och satte undan sina leende solglas. Man utan identitet bredvid henne. Män skulle inte klä sig så att de skulle synas. Stolarna i svarta läderkläder och trångt mellan sätena. Man såg nästan bara sätet, tittade ut genom fönstret, i vattnet var alger, i vintern varning för fortsättningen.

Tjejer från 2000 knappade kapsejsat på sina telefoner därför att de såg ut som om de sov. Konstigt att komma ut till Pragborna på öppen gata efter att ha varit på slottet i 16 dagar, det var så länge det tog att spela in säsongens avsnitt. Lesbianerna märkte inte att musiken hade tystnat på bussen där de satt längst bak.

Hade hon noterat Härkä i en dröm? Han skrev skit om henne. Folk gillar inte att man går hem och funderar på dem, tar dem med sig som ett byte. Det är att tränga sig på. Härkä kommer att ”maskera” sina ögon.

BORD DÄR DET STÅR ”YES” OCH ”NO”. Tillfällen han hade vandrat från. Abort, 1100, 1300-talen, tänkte han skämtsamt och förtjust och lade huvudet på sned. Han log. Betecknar sig nu som ensamstående men med något på gång nämligen brev till Gud att han inte skulle undkomma döden. Organza med mänskligt ansikte, det var inte hans mening, ord till Gud. Dörren till köket utan svar. Hans dynamiska skriverier. Änkan får återkommande besök medan han väntar... (rentav uttråkad). Mannen klappar ett lamm som kom upp ur sänkan – och vintern hade då blivit råvinter men det var då. Nu är det något annat, en annan tid, besökte sin ovän men kom med storm, ingen slump.

Han tänkte, om man skulle våga avsluta sitt liv. Eller ta en chans med personen som inte hade varit riktigt schysst. Ett fä som jag försatte honom i med lite gudomlig hjälp. Han ville komma hem. Stengolv, seriestrippar, kyrk- och kråkslott. Retsinasmaken på vinet, vinterns underland.

Vi läser att kokaindrogen är på utdöende där i våra säckar till kläder, kalla snön i styrelserummet med uppslagna vita gardiner.