Ångest
En motståndare av rang

Välter all logik
Trampar på den

Fullkomligt spyr sitt genomskinliga täcke över dig
Du ser ut
Men världen är förvrängd

Greppar om halsen
Tills logiken ber att bara få överleva utan påverkan

Ångest
Människans egen fästing
Tar din näring
Förminskar
Förintar

Skapar känslor
Ingen vill ha
Ingen förstår

Släcker solen
Framför dina ögon
Målar världen svartvit
På frågan varför
Uteblir svaret