Jag klättrar tunnlars tak i nattkloaken
och rör mig ovan djupet slambestänkt,
ned spöknadsrök, jag skymtat sken och tänkt;
är någon när, är valvens vålnad vaken?

Så släpps mitt grepp - jag faller fritt från taken
och sänks ned ytans slummer slamfördränkt,
där multna master kastat ljus som blänkt
från skeppets sken, i rök från bottenvraken.

Jag klättrar valvets vrak på innanmasten
mot ytterkällans skumma skenkontur
där något när i spöknadsröken täcks.

Så skymtas synbeskymd den skygga gasten
som växer krum ur mastens grenfigur
men ytan bryts, och valvlanternan släcks.