Hallå, Länge!

inatt känns rymden

ännu mer ändlös

trots att döden har knackat på

halva raden av bokryggar

med ny symbolik i

spelar du gamla kvartetter på radion

knappt ens åtskillda av

någons röst bara

en evinnerligt värmande dialekt

medicinalt meditativ

plockar bland kravatterna

och övergår till Taube

arbetande som du

på sina redan fullbordade skepp

med nästa spiralkomet

från Hagas glömda gränder

finner du min kamera dold i rutig musik

där klockan slog tolv

noll noll ess

hos vår gode minutmakare

drog stråken igång dess stroke

tog trappan igen sin törn

över hisnande grävskopor ned

mot din borgbjörn

gör han upp med spader spöke

om lagom hjärtslag

för mångubbens maskin

beräknar magnetremsan vår berättelse

hemskt längesen det var som

sommaren avbröts

genom sepiatonade scensekvenser

träder du ut ur sjukhuskorridorerna

mot en obekant labyrint

byggd av dessa

välkändaste element