... att det 
enda jag verkligen behöver
kan jag ej få ...

Och ändå 
är det egentligen 
helt riskfritt
och utan några omkostnader
för den som vinner min tillit
och fullt tillträde
till hela min själ och hjärta får ...

Men samtidigt 
kan jag tveksamheten förstå ...

Ty det är trots allt 
mer än ett och ett halvt arkiv
bakåt i tiden
som det någonting konkret
påvisbart finns att visa på
att det faktiskt 
för den som är den rätta för mig är så ...

Att den kan känna 
i själ och hjärta 
att det så verkligen ännu är
är ju blott bara en känsla ...

... och känslan i sig
är ju som alla och envar
fått höra och därför vet
inte mycket att förlita sig på ...

Men även om 
det mer än
ett och ett halvt arkiv
passerat har
sedan jag hade ett mer
påvisbart konkret 
mer konventionellt godtagbart liv
att i min presentation och introduktion
kunna låta verkligheten skriva under på ...

... så är jag fortfarande i grunden
rätt mycket densamma jag var också då ...

... men så innerligt mycket klokare
då jag haft gott om tid 
att revidera mitt liv
och fått en hel del nya erfarenheter
som gör mig till en om möjligt
än mer själsligt rikare människa
som förstärkt och befäst 
insikterna om vad som är väsentligt
att prioritera och verkligen ta vara på ...

Om jag på egen hand
mot alla odds 
lyckas skapa de förutsättningar
jag behöver för att mitt liv 
i mer för mig normal version återfå ...

... kommer ledsamt nog
de känslor som väcktes inom mig
under denna långa mellantid
inte längre vara nog
för att jag åter ska släppa in
den dig som kunnat för mig vara ämnad
eftersom du ej 
vågade finnas kvar för mig
då - eller rättare sagt här och nu
när jag verkligen behövde dig ...

Ty hur skulle jag kunna lita till
att du verkligen finns för mig
så som jag skulle finnas för dig
när du verkligen mig behöver
och oavsett älskar och vill ...?