... en tid
kanske finns
eller kommer 
att kunna finnas
där sinnesfrid
utan ständigt föregående strid
kan bli
verklighet ...

... i någon 
behövandes liv ...

Ett liv
där någon ännu minns
att det funnits en tid
när vi alla var och en
som person och individ
såg kärlek, omtanke och omsorg
som det självklara fundamentet
för ett lyckligt liv 
väl värt att eftersträva ...

Ett liv 
med verklig
innebörd och mening
som i ljuv förening
skänker trygghet,
inspiration och kreativitet
till alla var och en
som får möjlighet
att vara en del 
i en sådan verklighet ...

Men i den verklighet
vi alla var och en 
nu lever i
är det helt andra
saker och ting
som har högre prioritet
i våra liv ...

... och som
kommit att bli
såväl syfte som motiv
för det som idag
betraktas som mer
eftersträvansvärt
för att uppnå 
ett lyckligt liv
och någon form
av tillräcklig sinnesfrid ...

Åtminstone
tillräckligt synbart lyckligt
för att vi ska 
kunna bli bekräftade
om ej alltid av varandra
så i alla fall av 
någon som är av betydelse
även om det 
råkar vara någon annan ...

Att allt fler 
allt mer dåligt mår
vi alla var och en
såväl ser som förstår ...

... men det är få
som vill se och inse
att vi blott får skörda
det vi sått under så många år ...

... i vår strävan
efter att få känna
att vi ej blir betraktade
som  benägna 
att fastna i 
syften och motiv
från igår
för vad som är väsentligt
här och nu ...

Ty om vi tror
att lyckan ligger i
och står att finna ut,
i proportion till
vår förmåga
att upphäva 
och göra slut
gårdagens värderingar
och tillhörande konsekvenser ...

... blir besvikelsen
över att vi ej längre har
eller kan få det vi behöver
inte någonting som över tid
kommer att gå över ...

... Eftersom de av oss
alla var och en 
som ännu minns 
vad som är verkligt väsentligt
för att vi ska kunna må bra i våra liv ...

... blir allt färre av kvar 
intill dess att det en dag
snart ej finns
någon som kan ge de svar
som de vilka behöver 
men inte vet vad
behöver för att kunna må bra ...

Jämväl
finns det inom mig
en stilla positiv tro ...

En tro på
att kärlek och allt
som hör den till
någonstans någon gång i tiden
åter kommer att få en chans
att sprida sig
för att kunna gro, växa och slå rot ...

... i många fler 
än blott sådana 
som är som dig och mig ...

Tyvärr är det ingen annan
som kommer att ta strid 
för det som är verkligt väsentligt
och som borde vara prioriterat i våra liv ...

Så om det som är väsentligt
att prioriter i våra liv
ska kunna få överleva och finnas kvar
även i en morgondag 
när sådana som du och jag
ej längre finns kvar ...

... beror uteslutande på
vad vi själva väljer att prioritera 
här och nu idag ...

... du och jag ...