... om än 
det ej är lika mycket
som den ensamhet
jag känner 
varje morgon
när jag vaknar 
och inser att du ej
finns nära tätt intill mig ...

Jämväl
kan jag ej 
ens tänka tanken på
att ej känna en tacksamhet
för att jag fått vara med 
och lära känna dig ...

Älskar dig
och saknar dig
nog till och med mer
än vad jag själv 
förmår att förstå ...

Även om jag inser
såväl att 
som varför
jag för dig känner så ...

Du fattas mig!