Så tänkte jag mig en
En till
Bortom all saknad, efter att ha läst alla ord om den älskade, hon eller han som måste gå någon annan stans, i andras texter.
Min vän har sin fulla rätt till friheten,
men hur kunde jag bli hans fängelse?
Nu är han hur som helst borta,
fri hoppas jag.
Allt är frid och fröjd, eller, var uppstod misstaget?
Var det mitt från början eller hans till slut?
Tankarna blandar sig med solsken över trädets krona.
Nu är bra, faktiskt bättre, på några sätt.
Trots det kan en längtan efter en vacker poet slinka in.
Varför måste han vara vacker, räcker det inte med poet?
Ibland vill jag bara ha någon att prata med, om livet,
låta mig fångas i en dröm.
Men jag vill aldrig mer bli någon annan fängelse.
Därför ser jag mig inte omkring och slår fort ner blicken,
om du söker den,
men kanske tittar jag på dig när du inte ser.