Du förstår, att kyssa honom var som att komma hem, jag menar jag har kysst människor föut men med honom kändes det Gudomligt. Liksom, känslan jag fick när han och jag kysstes - åh herregud - som om vår kyss var den ultimata kyssen - som om det var sådär en kyss skulle kännas.

Jag hade hört att han var bra på att kyssas, men detta var inte det. Det var bara. Så. Otrolig. Kemin mellan våra läppar, skapade underverk. Vi gjorde det tillsammans - denna märkliga känsla.

Kyssa honom var som att dricka vatten efter en lång tid utan och jag drack honom- åh jag drack honom, jag drack hans läppar, jag drack hans tungan - vi drack varandra - som vi inte hade sett vatten på år och dar.
...
Vi kunde inte sluta. Men vi var tvungna. En blomma behöver vatten för att leva, men det behöver syre också. Så vi skildes åt. Mycket motvilligt. Väldigt långsam. Men vi visste, det var inte för evigt.
-
Mina läppar pirrade långt efter - den där första gången -  jag kysste honom.

© Juni 2016