Det blir stilla
tröttheten griper omkring sig
som en gammal avundsjuk varelse
ur en film utan begripligt slut.

Sluttexten går
Handlingen, berättelsen flyter vidare
orden byter plats, position
alla vill komma till tals.
Så här var det, nej så här...
Huvudpersonen skakar av sig
alla röster, trött av larmet,
efteråt. Utmattad.

Det var mycket romantik
säkert en hel del kärlek
barn, arbete, vänner
ett helt liv att berätta.

Men inte nu.
Nu är det paus,
eller väntan...

Pratar med min mamma om astrar,
de är fina.
Sätt några på pappas grav.