Kvinnan på stenen,
bland arga svepande borstar efter nattens drabbning
av hungriga ekorrar, råttor och hemlösa

glöden från cigaretten
som smeker mustaschen
röken över oron i den gamla mannens ansikte

Pissdoft, duvskit och mystiska fläckar på tomma bänkar
och lite av mitt mullrande hjärta
som är miljoner människor på flykt

cynismen är ett rött hav,
och galenskapen ett svettigt och blekt ansikte
som krälar längs trottoaren efter bekräftelse

Du finns! i dånet där rosorna växer
i en apelsinlund, färskt bröd - bakom medeltida murtegel
för hungriga ekorrar, råttor och sådana som mig

den arma Kvinnan på stenen
mässar med händerna knutna, ögonen sluts
Vi ber alla samma bön, oavsett

Amen,
snälla,
se oss!