Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

barfotabarn


illusionerna har tystnat
de fredlösa vandrar bort från ruinerna
vildmarken omsluter utan återvändo

trånga bergspass förenar främlingar
mörka bråddjup väcker bortglömd tillit
förtvinade händer söker försoning

tafatt möts likstela fingrar
blödande vittrar högmod ner
bävande börjar de ana

vinden doftar svagt
av ekon från en fjärran dal
där leker barfotabarn


Fri vers av Rublev
Läst 998 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2005-07-27 11:47



Bookmark and Share

  Åsa Melander
Hoppfullt i nakenhet. Bokmärks!
2007-04-16

  jimmy welleby
Wow, jag är djupt berörd. Trodde inte det fanns så komplex och vemodig poesi här på poeter. Detta väcker inspiration, träffar mig i kärnan och ger mig samma kick som när jag hörde Ola Magnells \"ungmön dansar\" första gången. Tack så mycket./ Jimmy
2007-04-16

  Saga-Sofia
Jag ser utsatthet, och det som göms inom människor då allt annat skalas bort. Då händer möts, oavsett om de är likstela. Och att barfotabarn leker överallt, trots allt. För att de måste? För att de kan?

Jag har bestämt mig för att aldrig ge betyg här, gillar inte betygssystemet. Men den här är högt värderad hos mig.
2005-07-27

    Bodil Sandberg
En dikt som speglar förhoppningar - jag tyder den som en slags återförening mellan sargade själar
2005-07-27

    vilsen
wow ! jättebra skrivet ! får en mysig känsla i hela kroppen av denhär !
2005-07-27
  > Nästa text
< Föregående

Rublev
Rublev