Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

labyrinten

jag är uggleskriet i natten
du är trasdockan

någon har bestämt att vi passar ihop
mellan oss svajar en hängbro av rädslor

varför föraktar vi blommorna
som vissnar när vi plockar dem?

varför binder vi kransar
och sätter på våra huvuden?

livsväven stramas åt
samma labyrint lever inom oss båda

får jag övernatta hos dig?
vill du gå vilse i min framtid?

vår längtan når bortom
kanske ända till stjärnorna




Fri vers av Rublev
Läst 153 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2020-04-24 01:42



Bookmark and Share


  Jenny Leine VIP
En dikt att djupdyka i, att uppleva och känna, som livets hopp och smärtpunkt. Där finns ett vi, mellan längtan och rädslor, mellan närhet och avstånd, mellan insikt och gåtfullhet. Särskilt fastnar jag vid ”samma labyrint lever inom oss” och ”varför föraktar vi blommorna/som vissnar när vi plockar dem?”. Känslan de raderna skapar lever kvar långt efter jag lämnat texten.
2020-04-25

  DavidM
Gillar det flerdimensionella i raderna. Bilderna det väcker och resan mot något mer i avrundningen.
2020-04-24

  Fredrik Axelsson
Stark spänning mellan längtan och rädslor. Frågeställningarna är modiga, likaså hela dikten som ställer sig närmare och närmare hängbron. Sådan är kärleken som söker och kallar, sådan är längtan efter kontakt och enhet.
2020-04-24

    Solweig Jansson VIP
Berörande om längtan efter närhet ! Älskar raderna : får jag övernatta hos dig ? vill du gå vilse i min framtid ?
2020-04-24

  Emanuel Sigridsson VIP
Självfallet går en text av den här arten att analysera, men det finns ett motstånd. Texten känns från första rad till sista. Och för mig fångar min kontext upp första raden på ett sätt att nervtrådarna reser sig: Jag befinner mig i ”indianskt land”. Den som håller i döden har kallat.

Efter det får jag arbeta mig tillbaka i labyrinten.

Men då upptäcker jag att jag inte är så illa ute som det ett tag såg ut. Resan inåt till punkten där allt är hanterligt, där möjligheten, trösten finns: Att två kan smälta in i varandra. Den som håller i döden har kallat. Den som håller i livet är för handen.

Jag skulle vilja säga att den här morgonen har börjat bra.
2020-04-24

  Eva Solstrale VIP
Ord som liksom skuggar varandra, ihop och isär dras, bildar nya meningar, bildspelet och tyngden som får läsarjaget att dras med och vilja veta mer!
2020-04-24
  > Nästa text
< Föregående

Rublev
Rublev