Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

medan du sover

det är tidig söndagsmorgon
jag smyger in i ditt sovrum

solstrålarna strilar genom gardinen ner på kudden
ditt ansikte är varmt och ljusfläckigt
du andas lugnt och ler en aning i sömnen

och nu drömmer du nog om mig
det vet jag för du lägger huvudet på sned
precis som du brukar göra
när jag burrar in mitt ansikte i ditt hår

och så gör du så där med händerna
precis som du brukar göra
när du letar efter den nyskrivna dikten
som jag gömt i din innerficka

och så mummelviskar du mitt namn
det som du gav mig när vi lekte vid Seines stränder
under vår första tid tillsammans

nej det är bäst jag skyndar vidare innan du vaknar
det blev en kort mellanlandning
planet lyfter snart


Fri vers av Rublev
Läst 318 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2020-04-26 02:27



Bookmark and Share

  bumerang

Den alldeles egna upplevelsen
av det dyrbaraste, som inget högre vill än att vara delad.
Dikten andas den vissheten.
Och det är vackert.
2021-05-15

  KattenKin VIP
Vilken tankeväckande och vacker dikt. Hos mig landar den som en känsla av besök från andra sidan, kanske för att jag kan relatera till det och inbillar mig att jag själv får liknande besök.
2020-06-24

  Smultris
Det var länge sedan jag läste något här på poeter som berörde mig, jag tycker om känslan dina ord ger mig men som sedan förvandlas till någon slags sorg.
2020-06-20

  Solweig Jansson VIP
Instämmer i kommentarerna nedan - väldigt fin text ! När jag läser den ser jag scenen för mig - som en film. Väldigt visuellt ! En film / dikt med stort innehåll - kanske ett hel kärlekshistoria !
2020-04-26

  Fredrik Axelsson
Jag är inne i samma tankebanor som Jenny Leine, att vi endast är besökare hos varandra i livet, både frivilligt och ofrivilligt. Det är en förutsättning för att längtan, saknad och balans ska fungera.

Sista stycket sliter isär det som pågår, som att vara på flykt ifrån att möta för stora känslor. Dikten doftar ljus och vemod, en film noir i sin största ögonblicksstund mellan bakgrund och fortsättning.
2020-04-26

    ej medlem längre
En kärleksfull hälsning i det stilla leende betraktandet, en tankes kyss på kinden. Samhörigheten får liv av dina ord. Kanske är det även ett farväl, ett tack för den tid man har. Trots allt är vi bara besökare i varandras liv.
2020-04-26

  Emanuel Sigridsson VIP
”Det var vårarnas vår i städernas stad och seinefloden lyste och blänkte”*, men trots en harmoni som bygger på igenkännandet, den trygga grunden så är det avslut. Till vad är inte utsagt, men avslutet efterlämnar motsatsen till texten i övrigt. Jag kommer att tänka på en filosof: vem var det som sa: När du kysser ditt barn på morgonen, tänk på att det är dödligt …

* om ej ordagrant är det åtminstone nära ett citat från Sven Lidman.
2020-04-26
  > Nästa text
< Föregående

Rublev
Rublev