Gammelheter från TT:

För 42 dygn sedan det kom ett ambulanslarm klockan 23.09, om en kvinna som blivit påkörd av en bil på Guldheden. Trots att det inte var mer än 300 meter ungefär till landets förnämsta neurospecialistklinik och alla tänkbara resurser stod kvinnans liv inte att rädda. Efter ett och ett halvt dygn dödförklarades hon och hennes organ donerades i enlighet med hennes vilja.

Det är den yttre berättelsen...

Den andra historien handlar också om liv som slås i spillror. Det är berättelsen om förlorad kärlek för oss tre som är kvar. Den handlar om tusen timmar av gråt och förtvivlan, om nattsvart hopplöshet och praktiska bestyr.

Berättelsen är om att inte vilja leva och om livskraft som ändå skapas genom barn och genom mötet med kärleksfullhet från de mest oväntade håll.

Men mest är det sagan om min kärlek till dig, min älskade!
Du som var mitt allt och min förtrogna, trots att jag knappt förstod det själv.

Den stora sagan om vårt livsprojekt tillsammans som vi inte fick avsluta. Om att äntligen få göra saker bara vi två. Hoppet om att få bli gamla tillsammans och att se barnbarn födas och växa upp. Allt det har blivit till aska i en liten vit låda av trä.

Det är den egentliga berättelsen om den fasansfulla ljusa sommarnatten. I den berättelsen möts vi igen på slutet, för att aldrig skiljas mer!