solen spiller röd magma över kullarna
just när du lämnat ditt andetag
hett och suktande på mitt bröst
I Tystnaden - vet jag alltid vägen till frälsning
och Dantes gamla hus

på avstånd hörs en uråldrig kvällsbön

Skalderna ekar av generationers längtan; i egenskap Av dystert träget arbete, förbjudna doktriner och lustar,
lunkar min skara alltid i dystra led

- Över kullarna

Under stjärnorna

Genom Dalarna.

Men vi är här!
för att höra druvorna trampas min kära
Din barndoms rikedom berikas
och vi firar din kropps allmännelighet
tills jag spyr under ett olivträd
inför en tondöv publik av älskande par

Kullerstenar trampas
Trappstegen ekar

klick

klack

klick

Svalorna målar i cirklar,
en förekommande gryning runt det tusenåriga tornet

Tyst...

Vi ligger igen
Och
Nattens krig är äntligen över