Tre ljud:
En vindil utanför fönstret.
Ett oformligt brummande från höger, från badrummet, från tvättmaskinen.
Musik från min dator, genom mina högtalare.

Min bästa vän frågar: Vad gör du i sommar?
Mitt ex frågar: Vad gör du i sommar?
Svenska kyrkan frågar: Vad gör du i sommar?

Jag ser från min balkong träd gå från inga löv till skära löv till bruna löv till lila löv.
Jag ser molnen färgas rosa brandgula blå svart vita och förintas.
Jag lyssnar till regn mot mina fönster bli till solens värme slå ljud i kopparfasaden.

En dag går jag ut, jag har stoppat flaskor i mina fickor. Två i byxorna, två i jackan. Jag går som alltid mot vatten. Mina ben går mot vatten. Jag väljer inte själv; jag går ut och hamnar vid vatten. Oftare än inte, vid Riddarholmens kaj, där Taube står i vakt i brons. Jag sätter mig vid kajkanten och dinglar med bena. Jag ser på vågorna, jag hör vågorna. Jag känner doften av salt, vågorna bryter mot kajens sten och brister ut i doften av salt. Iallafall är det så jag vill känna det. Så jag går mot vatten.

Uppifrån måsars tjut och skratt.
Till vänster och bakom mig turister och deras språk jag inte förstår, men känner.
Nedanför mig och i mig, vågornas rytmiska och orytmiska slag mot kajen.

Jag skriver dagbok.
Jag skriver diktbok.
Jag skriver vad-som-faller-mig-in-bok.

Vågorna slår ner mig och himlarna ovanför blir till natt. Fåglar blir allt tystare, de går och lägger sig där ingen sett dem. Turisterna blir växelvis färre och mer högljudda. Kväll och natt lägger sig över Stockholm. Jag lägger mig över mig själv, jag kramar min mage och säger godnatt till illamående och smärta. Så åker jag tunnelbana hem. (synen av stadshuset över vattnet är mitt hjärta som jag måste lämna för att åka hem till lägenheten där jag kan sova, eller sova utan att vara rädd för att bli rånmördad).

På tunnelbanan:
Lukt av piss, spya och allmän fylla.
Lutad mot fönstret; längtan om liv, ljus från villahus, lugnet hos kärnfamiljen.
Lyssnande, spejande; avlägset bekanta plötsligt nära, ficktjuvar utan frånvaro.

Hemma, nej, inte hemma, i lägenheten:
Elektriskt surr från frys och kyl.
Vinden pockande på fönsterrutorna.
Grannar tappar saker i golvet eller i taket, de går på toa och spolar, tvättar händerna.

Jag hade aldrig tänkt mig det innan jag flyttade hemifrån. Visst, det har alltid varit svårt att somna. Förut var det farsans snarkningar, brorsans eviga dataspelande. Nu, distinkta ljud från grannar jag varken sett eller känner. Ett mörkt rum lika stort som mitt förra hem, med minst hälften så många människor i. Den enda jag kan ta på, tala till, känna, är jag. Jag var aldrig mörkrädd förut. Jag hör så många kusliga främmande ljud här. Så en mobiltelefon är en bra sak att ha.

Till mitt ex: Hej, är du vaken?
Till min bästa vän: Hej, är du vaken?
Till mitt senaste fylleragg: Hej, vad gör du?

Tre ljud:
Omgivande, genomträngande, oformligt; ett buller.
Från mig, från mina porer, från mina hjärtslag; våt kall skräck.
En vindil utanför fönstret.