Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pilsner Urquell

 

Det var inte den här veckan. Nej. Det var någon annan vecka med andra förutsättningar. För många broar sedan, kanske tjugo.

Vi var några helyllekillar som lyssnade till "Erfurtprogrammet". Det var fel av de som bombade världens fattigaste land men de hade sina skäl. Jag fick intrycket av att de inte skulle tycka om sin chef.

Hon öppnade inte. Som om detta var normalt. Med en flirt från högstadiet. Som fönsterpublik, eventuellt fåglar och birds on her mind.

Och det rustika arrangemanget då: av burar burna av martyrer som ska gå till anfall när tillfälle bjuds. Det fanns mycket, men halvannan vecka gick. Inget som behövde köpas köptes. Taxichaffisens promenad mot bönder och synapsrapsfält. Kramgoda kramsnön i poolen som över huvud taget registrerar tillverkningen och de böhmiska traditionerna.

Ett gyllene öl.

Fälten med färdigt växande vetefan, och de fina djuren på bete. Som var en tid när djuren hade rätt att leva som vi. Burgaren på morgonen inklädd i sololja, bröd och sallat. Och rapade högt, det var svart morgon!

Och dina föräldrar planerade vad du skulle göra. De hade åsikter om ditt och datt. Respekt från din far, respekt från din mor. De är kittet som håller ihop varje familj och så du med intresse för sådant som gör dig pank. Men ens korta verksamma tid i sitt styrelserum man tog med sig vart man gick.

Det är som ett skådespel, man måste fly det rummet. Och komma underfund med livet där under fönstret. Men det är september och vi håller val, och CNN står ständigt på. Jag försöker med att sova hela den kvällen, kryper ner och ställer klockan för mitt uppvaknande till ett annat styre. Hur kommer jag själv att påverkas? Kanske är det bättre tider på kommande.

I nästa nummer står han och kisar på en känslig och suddig bild som ska utstråla magisk galenskap. Var Kalle mer konstig än Pearl, eller var de lika konstiga, Stranger Than Kindness. Jag lägger bort tidning, bäst att sova hela resan hem, alltså. Jag var inte mig själv då, sade han. Du väntade besök en sällsam kväll.

Jag insåg två saker, att stormakten bar ännu en baby. Och att jag skulle hamna vid sidan av glad och dyrbar tid. Glömmas, kanske drunkna. Jag hade ett barn med henne en gång, men jag känner inte detta barnet längre som var så duktig på att leka för sig själv.

Och det är hon som håller upp barnet. I hennes pupiller avskyr hon slöseri med tid. Hon schemalägger. På fredagen såg jag och firade en rännil på de unga glasögonen, vilket var weird. Men hon levde inte samtidigt som sitt livs kärlek, och min säng har blivit otroligt skön!

Ändå en trippel av vardagsrum alldeles ut mot den gatan som har trafik i Pragcentrum. Glad och frejdig, trots allt det där. Vi gjorde en inspelning.

Under dygnet varken synlig eller sårbar för hans blick. Jag ska förbereda henne, jag ska sova. Över tiden. Vi ska inte måla. Inte kritiserad eller att hylla. Inga popfestivaler i medelåldern. Framtiden handlade mycket om, att sova. Minnas och komma över det som hade hänt de senaste veckorna. Världen var likadan innan vi kom, men hon lyste på mig där de gick de där åren. De gick där nere på gatan uppfyllda av sina liv. De andas tillsammans vitklädda, naken skrud.

Det tog timmar att komma fram i det regnet, min tröja med ett batiktryck. Och jag harklade upp säd. Stod där vid fönstret och tittade ut utan tankar på de andra. Omedvetna under.

Jag ser lokalradions kvinna ingen annan såg.

Jag måste ha min vila. Säng bäddas i tillfällig frihet, som känns som en evighet när man var ung. Jag tror att det finns en mening...

Nässelte och in genom galonkläderna. Det var din kväll, det mörknade. Kvinnan övertalade oss att betala för hennes skolgång. Och med henne menar jag inte kvinnan vi betalade, utan en flicka i ett österländskt, fattigt land.

Henne gällde båda två.

Och du stannade även här och vi delar säng efter den så korta krogkvällen. Nu har det passerat en ny sommar som hade mycket terror och vi är i stället de romantiska. Och hon, du, är nyförlöst och smart. Jag älskar henne. Jag älskar det som händer.

Vem annars skulle vilja ha oss? Du borde ha varit nöjd medan allt pågick men hade dåligt samvete. Men du ska väl alltid ha någon annan.

Man hade ingen fantasi att världen kunde förändras såhär över en natt - en gladare min när du körde iväg och lämnade oss, ensamma.

 




Prosa (Roman) av Mattias Holmström
Läst 324 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2016-08-18 18:52



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mattias Holmström
Mattias Holmström