Klockan tre och folk vill gå till sängs.
Solen skiner, måsar skriker.
Vid andan, dammmoln.
Från balkongen kan man se moln, riktiga vita struntsaker.

Kullersten blå och våt.
Glatt, och vem är inte glad att halka?
Hård som sten, för det är ju sten.
Lätt att slå i tu hud och ben.

Första gången jag såg London var jag ung och mjuk.
Jag hade mina solglasögon i fickan och jag såg in i solen.
Långa steg och rak i rygg.

Ett möte med polisen, livet var för vitt.
En semester på kusten, en engelskakurs.
Liggandes utsläppt på stranden, vilandes för solen.

Så går solen ner, plötsligt är du trettiotre.
Cigaretter på balkongen, ovillig att gå ned.
Sängen en krypta, sömnen en krystning.
Sådana går dagarna, dagarna, dagarna, dagarna, dagarna, dagarna