I begynnelsen när allt som varit tomhet och kaos fullbordats
var skapelse av en fridfull plats det centrala i all mänsklig
tros uppfattning. Vi kallar denna lustgård för ett Eden, det är den centrala punkten där vi har placerat ursprunget för vår uppfattning om dualitet.
Det viktiga i denna lustgård var de två träd som var livgivarna för de organismer som i frid levde sida vid sida utan sorg och vedermöda.
Med tiden när omätlig frid skapade frågan likt ömsat skinn av ormens förmåga att växa i sig själv, blev; vad är mera, vad är vi.
En spegel av oss själva är vi skapta av vann, lika men olika lever vi, en slutprodukt av skapelsens fullkomlighet.
Tanken blev som skapt av ormens förmåga att växa i sig själv.
Men när denna destruktiva kraft som här i ormens skepnad skapade tvivel. Kom den att förmå människan att söka sig in mot det av kaosskaparen, förbjudna området.
Här stod de två träden, kunskap och liv. Dessa duala symboler för en gudomlig kunskap, som var onåbara att förstå.
Med människornas längtan och driven av ormens förslagenhet att öka sin kunskap förleddes de av sin girighet, att äta av trädens frukter. Ormens val blev ögats lockelse, kunskapens träd med sin prålande frukter, gav förnöjelse.
Livets träd som var oansenligt och grått en skugga av sin syster,broder. Nästan utdött glömdes det bort.
Kunskapen som människan fick och förvaltade väl, skapade välstånd och girigt, människan började konkurrera om plats för sin makt. Med hunger efter timlig lycka, hade man snart fördrivit sig ut ur det paradis som var ursprunget för mänsklighetens existens. Lyckan sökte man genom mera kunskap, men att människans ursprung var i det duala förträngdes. För livets träd kunde ingen se eller ens ana.
Dess signum var en känsla och vision som i det kunskapstörstande samhället hade förpassats till myternas och sagornas värld. Vem kan tro på ett dualt samhälle där det ena är tro på det onämnbara, som i sin struktur bara finns för sig själv och ges till den som behöver.
Detta är den konkreta sammanhållande faktor som kan skapa struktur och förståelse, när det finns ett öppet sinne för tro hos mottagaren.
För det som är dualt behöver inte vara lika utan kan likväl vara olikheten i livet.
Det är det gudomliga och livgivande som i kärlek och respekt ges i ömsesidighet. Dualism är när liv ger kunskap och kunskapen förblir som den eld som håller livets låga levande.

© Bosse 21 augusti 2016.