den som vänder sig om

är i dagen ett ljus

fåfängt fladdrande i vinden

jag ser dina fotsteg

och jag minns din röst

men även saknaden dör

spireorna lutar mot nävorna

i dammen finner fiskarna tröst

i ytans bländande glitter

en dag är en evighet

en atomklocka som kan vissla

några andetag i vinden

särskiljandet i skuggan

mullrar som åskan

i ett främmande land

blommorna rister som fåglar

ryttlande på vinden

en sommardag på väg mot glömska