jag har tappat bort mig själv,

i vimlet,

av människor,

lika förvirrade som jag.

vi har trampat här,

länge, länge,

runt omkring varandra,

förtvivlade och sökandes,

efter svar,

som ej finnes

någonstans. 

vi har slutat hoppas,

för länge, länge sedan

att verkligen hitta vägen,

ut.

vi är svarta får,

samlade i grupp,

med svartvita tankar

och drömmar,

som gått i stå.

vi förvillade oss,

bland önskningar,

 och bland minnen, liksom

bortkollrade inuti.

vi minns inte längre,

vad som är verkligt

eller fantasi,

sanning

eller lögn?

vi är snart bara en,

en enda stor massa,

av icke-vetande 

organismer.

borttappade,

inuti oss själva,

för tid och evighet,

säkert -

men låtsas leva,

problemfritt,

för alla andras skull.