Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
den sannaste paradoxen för mig var alltid att vara så fylld av all tomhet att jag svämmade över


Fyll mig med något


Sitter här
tillsammans med
Tomhet

Min största ovän

Ta mig
Utnyttja mig
Fyll mig med dig
Låt mig få känna någonting,
leva i några minuter

Fyll ut min tomhet
med dina lika tomma ord
Med smärta,
med vad som helst

Men fyll mig med något
meningslöst
Som jag inte kan sakna
när det försvinner som allt annat


Fri vers av rainbow
Läst 659 gånger
Publicerad 2006-05-11 19:25



Bookmark and Share

  Trubbel
tomheten... det där känner jag igen. den tar sån stor plats fastän den bara är ett stort oändligt hål... fyll mig med luft igen, gör mig synlig...
bra skrivet om hur det kan kännas! en smärtsam men fin text :)
2006-05-11
  > Nästa text
< Föregående

rainbow