Det var kanske vid de
gråspräckliga stenarna eller om det var
under regnbågens väna valv;
fötterna i det
genomskinliga, klara vattnet

färglöst, eller ljusblekt

I det som hade funnits innan, i elden,
i stjärnorna levde känslorna, de
sprakande, intensiva och vi
hade beröringarna, kyssarna, hettan
dansade genom våra nakna
själar

en hägring, en vind, en längtan

vattnet var kallt och grumlades
av is eller om det var tårar men
efteråt mindes vi inte och du knuffade tills jag
föll och svävade och på alla sidor räfflades
bergen i brunviolett och lila, med
ädelstensglitterande struktur och

jag var lätt igen, tyngdlös

Det var kanske vid
de gråspräckliga stenarna för  
ur min kupade hand
singlade rosens sagoskimmer
som minnenas bortglömda doft