Det vill inte se ut som att himlen faller ner över oss.
Inte heller tycks gudarna vara särskilt benägna att själva nederstiga bland människorna för att ställa saker och ting tillrätta.

Ingenting tycks egentligen hända, när ondskan får styra och ställa.

Annat än att människor lemlästas, blir våldtagna, dör eller flyr i miljonhövdade skaror och att städer, hela kulturarv, förvandlas till oformliga högar av grus.
Och att - förstås - vapenhandlare, allsköns smugglare, svartabörshajar och annat ljusskygghetens anhang skaffar sig allt dyrare vanor.

Mot apatin kämpar jag.
Gräver sorg i mina kinder.
Slår hjälplös ut med klarinetthänderna.
Söker tröst i höstlig vind.