Steg efter steg en röst en blick fort ska det gå,tiden går och massan rör på sig.
Musik spelas ett leende och skratten hörs, färgerna skiftar i ljuvliga nyanser dofterna kittlar mina lukt sinnen.
Du blundar har gett upp om drömmarnas land, du är bortom mörkrets furstens rum.
Jag slänger ut stoftet av mitt mod, att fånga upp och föra dig på säker mark.
Den ensamhet av utsatthet av gamarnas blickar som noterar när du ska trampa fel och falla i djupet grund.
Du där ser och vi tillsammans lyfter dig till ett nytt blad till det oskrivna, med pennans kraft kan du på nytt börja ett liv...
Än finns det hopp om det mänskliga, den varma nyans av värme omtanke och kärleken...
Det ger en hopp, att aldrig vända kinden till,välja istället sträcka ut sin hand för att istället ta ner den i fickan...
Att besitta den empatin gör en till rik som människa...



Orkiden