sensommarn har ett stilla lossnade

ett hav av brustna höljen

då frön och gjord tyr sitt till

livets befruktande följen

hur kan död bindas till

detta överflöd av frukt

där säd och jord fröjdas till

denna sentillkomna fukt

jag tänker mig en bästemor så

lite blek och ruggad av vind

hon har livet åt hösten till

all denna mognad saftig och trind

hon har år och levnadsvis

visar hon i all enkelhet liv

för det som så sparsmakat mött sitt mörker

men till våren sjuder av liv